Jag har också en halare!

Och idag var det ju Pampas nationaldag. Trots att det inte blir en massa vilt festande för oss ikväll tyckte jag ändå att jag måste iklä mig rollen som ansvarsfull studerande och faktiskt dra på halaren en gång. Och precis när jag skulle börja bege mig mot torget ringde Anna och Sina och undrade var jag befann mig.
Tyvärr blev studielivets glädjeämne ganska kortvarigt, helt plötsligt när vi var på torget började jag först känna mig konstigt illamående och i nästa sekund svartnade det framför ögonen. På något vis lyckades jag påkalla Annas och Sinas uppmärksamhet så de fick mig till läktaren så jag kunde sitta ner innan jag rasade ihop. Men det var nätt och jämt, knäna vek sig de sista stapplande stegen.
Väl där kom en sjukvårdstant och började fråga ut Anna och Sina hur mycket jag hade druckit (nada!) och om jag hade diabetes och sedan vände hon sig till mig och började fråga hur det var och hur det kändes. Hoppas hon inte tog illa upp, för jag tror inte jag klarade av att svara överhuvudtaget.

Helt värdelöst var det ju ändå inte, jag fick ju träffa Anna och Sina, och så hann jag köpa bokstäver till min halare också! (vilket jag ägnat de senaste två timmarna åt att försöka sy fast)



Nåja, nu är jag fit for fight igen och ska just börja gå i duschen innan vi åker på Betnér!