In my head:
Stad i ljus, i ett land utan namn.
Ge mig liv, där allting föds på nytt
Du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.
Hörde den senare sången i Tv igårkväll då Helen Sjöholm sjöng den engelska versionen. Du vet ur hennes Gudsuppgörelse i Kristina från Duvemåla. Hennes tolkning gick rakt in i benmärgen och den har tonat inom mig hela dagen. Kanske vi är släkt! Ha en bra början båda på på vårterminen. Good luck i era studier!
SvaraRadera