Idag är jag så glad och lycklig att det känns som glädjen nästan rinner ur mina porer. Om ni ser en cyklande dåre som ler mot alla hon möter så är det inte någon som rymt från Roparnäs utan bara jag som njuter av det faktum att när människorna jag möter kommer över förvåningen att den cyklande dåren ler mot dem faktiskt ler tillbaka.
Det är roligt att förgylla någons dag, och tänk så lätt det kan vara. Och samtidigt får ju musklerna i ansiktet träna lite de också!
Nu ska jag slänga i mig lite tortillas och fundera vad jag ska göra här näst. Kanske Evelina känner sig villig att ta itu med den buske som kallas mitt hår?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar